Lite klokare, Charlie är nog stolt!
Kommer ni ihåg för ett tag sen när jag skrev om min brandutbildning och la in ett filmklipp där flera hundra personer omkom i en brand på ett disko.... Efter det så har jag även lyssnat på P3 Dokumentären om Göteborgsbranden.
Detta har nu resulterat i en ny liten "fobi" kanske mer som en vetskap och eftertänksamhet.
När M och jag nu var i Köpenhamn så fanns den bara där. Reaktionen att omedvetet leta rätt på nödutgångar, kolla utrymningsplanen. Kollade hur högt upp vi var ect.ect...
När vi på kvällen var på Pubar och Nattklubbar, som av Sverige-Danmark matchen var mer än överfyllda. Så kom tankarna rätt fort när folk trängdes och knuffades.... Tänk om... och hur gör jag då, vad händer....
På ett sätt är det väl bra att jag blivit uppmärksam. Att jag tänker steget längre fram.
Beredd på det oförberedda, men när det oförberedda kommer, kommer man verkligen vara beredd då!?!
Jag känner att om jag ialf har det i minnet och tankarna är lite mer beredd än innan.
Detta har nu resulterat i en ny liten "fobi" kanske mer som en vetskap och eftertänksamhet.
När M och jag nu var i Köpenhamn så fanns den bara där. Reaktionen att omedvetet leta rätt på nödutgångar, kolla utrymningsplanen. Kollade hur högt upp vi var ect.ect...
När vi på kvällen var på Pubar och Nattklubbar, som av Sverige-Danmark matchen var mer än överfyllda. Så kom tankarna rätt fort när folk trängdes och knuffades.... Tänk om... och hur gör jag då, vad händer....
På ett sätt är det väl bra att jag blivit uppmärksam. Att jag tänker steget längre fram.
Beredd på det oförberedda, men när det oförberedda kommer, kommer man verkligen vara beredd då!?!
Jag känner att om jag ialf har det i minnet och tankarna är lite mer beredd än innan.
Jajaja... Jag vet att...
... att det e JÄÄÄÄTTTTTEEEE längesen jag skrev nått sist.
Och ja det har hänt en massa saker och jag har haft en massa åsikter om en massa saker som vanligt.
Problemet e att jag nog skulle behöva ha min blogg i mobilen. För rätt som det e så kommer en ide, frågeställning, åsikt som jag tänker ÅH det måste jag blogga om sen... men sen är det lika bortblåst som energin och ja då blir det inget linlägg....
Lite kort vad jag har haft för mig sen sist...
Det mysigast som hänt var nog min och Manuels helg i Köpenhamn.... Super mysigt och nödvändigt. Det är väldigt viktigt att ro om varandra och ge av sin tid till varandra.
I Nybro så är det som vanligt. Mormor och morfar e på väg att flytta, 1 vån ner... så där kommer mkt energi att läggas denna veckan.
I Elsemåla är det lika bra som vanligt. Manuel och hans far har varit jätte duktiga i bygget sista tiden. sista elen drog M i helgen och i dagarna nu sätter dom upp taket. Så det finns nog hopp om att fira en första jul i huset i år. :oD
Igår började jag fundera på relationer i livet... och då framför allt sådana som man haft och vänskap relationer.
För några år sen hände en rad saker som ändrade mitt liv tvärt. Det var även då som jag märkte vilka som verkligen var "vänner" och vänner. Då började jag sålla bland dom.
Jag började fundera på vad, vem och vilka som skulle få ha ÄRAN att räknas som mina vänner. vemVsom skulle få av min tid och energi. Min tid är det viktigaste jag har och det är bara mitt och jag bestämmer allt om den. Så även vem jag vill dela min tid med.
Men nu känner jag att det e dax igen....
Hur kommer det sig att det är lättare att visa"omtanke" med ett sms eller ett inlägg på en internet sida... (De e klart att de funkar även nära vänner i mellan men jag tror ni förstår vad jag menar.)...än att verkligen ta upp telefonen och ringa...eller skicka ett brev, vykort vad som... något som verkligen visar att man tar sig tid för den personen. Att få den personen att känna att den betyder nått för en. När jag gör något för en vän för mig så känner jag oxå en glädje i mig själv.
Sen har ju själva vän relationen ändrats... Man har ju flera olika vänner kategorier.
Vänner som i: bästa vänner.
Vänner som i: kom och snacka lite skit en stund,
vänner som man pratar en snabbis med på ica,
vänner som man skickar hälsningar till på högtider,
vänner som e en annan vänns vän,
vänner som en gång hade en högre status i vän harakin då än nu,
och sen vänner som ja...... Jag tror vi gick i samma klass en gång....
Sen finns det ju oxå personer som betytt något i ens liv, någon konstig form av mänskligt affektionsvärde, som följer än i livet som mormors gamla brosche.
Men det kommer ju stunder i ens liv då man klipper olika kopplingar av olika anledningar och så länge man ändras som person så kommer man förmodligen ändra ialf dom ytliga vännerna. Dom som man räknar till ens bästa dom stannar ju kvar oavsett vad.
Och ja det har hänt en massa saker och jag har haft en massa åsikter om en massa saker som vanligt.
Problemet e att jag nog skulle behöva ha min blogg i mobilen. För rätt som det e så kommer en ide, frågeställning, åsikt som jag tänker ÅH det måste jag blogga om sen... men sen är det lika bortblåst som energin och ja då blir det inget linlägg....
Lite kort vad jag har haft för mig sen sist...
Det mysigast som hänt var nog min och Manuels helg i Köpenhamn.... Super mysigt och nödvändigt. Det är väldigt viktigt att ro om varandra och ge av sin tid till varandra.
I Nybro så är det som vanligt. Mormor och morfar e på väg att flytta, 1 vån ner... så där kommer mkt energi att läggas denna veckan.
I Elsemåla är det lika bra som vanligt. Manuel och hans far har varit jätte duktiga i bygget sista tiden. sista elen drog M i helgen och i dagarna nu sätter dom upp taket. Så det finns nog hopp om att fira en första jul i huset i år. :oD
Igår började jag fundera på relationer i livet... och då framför allt sådana som man haft och vänskap relationer.
För några år sen hände en rad saker som ändrade mitt liv tvärt. Det var även då som jag märkte vilka som verkligen var "vänner" och vänner. Då började jag sålla bland dom.
Jag började fundera på vad, vem och vilka som skulle få ha ÄRAN att räknas som mina vänner. vemVsom skulle få av min tid och energi. Min tid är det viktigaste jag har och det är bara mitt och jag bestämmer allt om den. Så även vem jag vill dela min tid med.
Men nu känner jag att det e dax igen....
Hur kommer det sig att det är lättare att visa"omtanke" med ett sms eller ett inlägg på en internet sida... (De e klart att de funkar även nära vänner i mellan men jag tror ni förstår vad jag menar.)...än att verkligen ta upp telefonen och ringa...eller skicka ett brev, vykort vad som... något som verkligen visar att man tar sig tid för den personen. Att få den personen att känna att den betyder nått för en. När jag gör något för en vän för mig så känner jag oxå en glädje i mig själv.
Sen har ju själva vän relationen ändrats... Man har ju flera olika vänner kategorier.
Vänner som i: bästa vänner.
Vänner som i: kom och snacka lite skit en stund,
vänner som man pratar en snabbis med på ica,
vänner som man skickar hälsningar till på högtider,
vänner som e en annan vänns vän,
vänner som en gång hade en högre status i vän harakin då än nu,
och sen vänner som ja...... Jag tror vi gick i samma klass en gång....
Sen finns det ju oxå personer som betytt något i ens liv, någon konstig form av mänskligt affektionsvärde, som följer än i livet som mormors gamla brosche.
Men det kommer ju stunder i ens liv då man klipper olika kopplingar av olika anledningar och så länge man ändras som person så kommer man förmodligen ändra ialf dom ytliga vännerna. Dom som man räknar till ens bästa dom stannar ju kvar oavsett vad.
Så nu kommer min galring börja.......
